Bland de levande varelser som befolkar vår planet finns mer än 250.000 arter av fröväxter. En del av dessa upplever vi nog som viktigare än andra, men säkert är att de alla utgör delar av en helhet där varje del kan vara nog så viktig. För att kunna föröka sig på könslig väg är dessa växter beroende av att hanliga könsceller kan komma i kontakt med en honlig könscell. Pollen måste komma i kontakt med ett fröämne av samma art, en pollinering måste äga rum, varefter fröbildning kan påbörjas.
Ett annat sätt att föröka sig är vegetativ förökning. Man delar en växt, och delarna fortsätter att växa var för sig. Genetiskt sett är det då samma individ, då någon befruktning inte har ägt rum. Pollen transporteras ofta av vinden, av insekter eller, som i en del tropiska länder, av fåglar. De växter som förlitar sig på vinden som pollinatör har ofta små och oansenliga blommor, men avger istället betydande mängder pollen. De växter som är beroende av insekter för att kunna befruktas brukar vanligen ha mer iögonenfallande blommor och/eller locka med nektar eller pollen som insekterna kan använda som föda.
I naturen finns en mängd insekter som fungerar som pollinatörer, men i vår del av världen finns ingen insekt som på långt när är lika viktig som honungsbiet i detta avseende. På grund av sitt beteende att övervintra i stora, individrika samhällen finns det gott om bin tidigt på säsongen som på så vis kan säkerställa befruktningen av en rad växter som blommar på våren och försommaren. Även senare på säsongen intar honungsbiet en särställning, men kan då ha fått viss konkurrens av andra pollinatörer.
Våra bin pollinerar både vilda växter och odlade grödor. Många vilda växter spelar en stor roll för djurlivet. Den ökade frukt- och frösättning som blir en följd av binas pollineringsarbete förbättrar villkoren för både fåglar, däggdjur och andra insekter. Bina gör den ekologiska väven tätare. I många fall kan även vi människor direkt dra nytta av den ökade fruktsättningen bland de vilda växterna. Goda skördar av både hallon och blåbär kan vi i många fall tacka bina för.
Många kommersiella grödor ger ökad avkastning då bin finns tillgängliga för pollinering. På många platser på vår jord betalar man bra för att få tillgång till bin vid odlingen av en rad grödor. I Sverige är det nästan bara fruktodlarna som är beredda att betala för binas tjänster, men det är många, många fler som drar nytta av vår effektivaste pollinatör, honungsbiet. Även om binas verksamhet vanligen sätts i samband med honung, så är det ändå pollineringen som är deras stora bidrag till vårt folkhushåll. Värdet av pollineringen överstiger kanske tiofalt värdet av den honung som produceras. Detta värde tillfaller inte i första hand de svenska biodlarna, utan hela det svenska folket. Och du, hur skulle våra sommarängar se ut om inte bina fanns?
Bondens ekonomi förbättras vid odling av raps och rybs genom binas pollinering. Det råder stor enighet bland forskarna om att bina har en positiv inverkan på kvantitet och kvalitet i såväl raps- som rybsgrödor.
Skörden ökar med minst 5 % för raps och minst 15 % för rybs. Binas verksamhet bidrar till att grödan mognar tidigare, vilket ger lägre vattenhalt och säkrare skörd. Den förbättrade pollineringen gör att fröet mognar jämnare vilket ger mindre spill. Oljeväxternas blommor vissnar efter befruktningen varför risken för angrepp från skadeinsekter blir mindre vid en snabb pollinering och klorofyllhalten blir lägre på grund av den högre andelen mogna frön i en tidigt och jämnt pollinerad gröda. Binas effektiva pollinering ger således fler och oljerikare frön vilket naturligtvis direkt påverkar odlingens ekonomiska avkastningen.
