Bigiftet börjar produceras straxt efter biets kläckning och samlas successivt i giftblåsan. Omkring biets 20:e levnadsdag är giftblåsan fylld och innehåller då maximalt 0,3 gram bigift. Giftproduktionen upphör därefter och giftblåsan kan alltså inte fyllas på nytt. Ett bistick innehåller dock bara 50-100 mikrogram gift.
Det är bara arbetsbina och drottningen som har bigift. Drottningens giftkörtel skrumpnar under loppet av hennes första levnadsår och innehållet i giftblåsan blir fast.
Bigift har en komplicerad kemisk sammansättning. Det består till mer än hälften av olika äggviteämnen men innehåller också t.ex. kalcium, magnesium och fosfor. Den komponent som har störst giftverkan är melittin som bl.a. påverkar människans blodcirkulation. Andra beståndsdelar är apamin som påverkar nervsystemet och histamin som orsakar smärta.
Bigift utvinns genom att stimulera bina att ”sticka” på ett nät som görs strömförande. Det utvunna giftet renas och bearbetas till medicinska preparat, t.ex. salvor och injektionsvätskor. Det har visat sig att bigift i människan bl.a. förorsakar frisättning av cortison, d.v.s. den substans som används vid behandling av reumatism.
2-5% av befolkningen är känsliga för bistick. Genom s.k. hyposensibilisering (allergivaccination) kan man motverka känsligheten. Metoden innebär att läkare tillför bigift varje vecka och successivt ökar dosen under 3-5 månader. När toleransnivån byggts upp får man en underhållsdos var sjätte vecka. Behandlingen är långsiktig och tar åtminstone tre år. Även under behandlingen kan allergiska reaktioner uppstå varför sakkunnig övervakning är nödvändig.
