Bert Gradin som är medlem i Wermdö skeppslags biodlarförening har skrivit och tecknat ner sina iakttagelser och tankar kring biåret. I varje nummer av Bitidningen publicerar vi hans texter. Här får ni hans funderingar för februari månads bestyr kring bikupan. En februarimånad så som det brukar vara, inte som denna speciella vinter 2020 har varit, än så länge.
Ett år i Kupan
Februari:
En solig gnistrande vinterdag där ulliga, lätta snöbollar vilar
i grenklykorna. Vindpustar får dessa att yra omkring i ett bländande regn av snöflingor. Inuti den snöinbakade bikupan hörs ännu ett tryggt brummande surr. Låter örat dröja en stund mot kupans vägg, men finner ännu inte på något att göra åt binas välmående. Vandrar bort i snön mot fjolårets skapelse, en liten slungbod byggd av överblivna plankor och andra byggrester. Lite sned med gamla fönster där några av glasen fattas i de små rutorna. På taket en överbliven solcellspanel kopplat till ett bil batteri i boden. Vid dess ena kortsidan har jag planterat vildvin som jag hoppas ska klättra upp och smycka de intjärade brädorna.
Inne i boden råder ett organiserat kaos. Där trängs sarger, ramar och diverse beredskap och väntar på att tagas i bruk. Där finner jag också min bi jacka hopvikt. Lyfter upp den och ser att små svarta fläckar av mögel bildats här och var. Tydligen var detta ingen bra plats att förvara den på.
Jag lyfter upp och ställer för dörren till boden då den ännu inte fått sina gångjärn och tar med mig jackan upp till huset för att tvätta den. Tänker att detta också är en förberedelse för kommande bi säsong.
Bert Gradin,
Wermdö skeppslags biodlarförening
