-
Inlägg
-
Det finns dem som bara syssla med avel och då kan man hyra avelsdrottningar, avla på dem och fripara vidare med den som man har hemma. Det är klart att det kostar men då har man känd avel material och spara tid och kan fokusera på biodling och honungsproduktion
//MonicaMan styr inte så mycket över friparning om man har Luftwaffe i trakterna och inte har luftherravälde. Bina på tomten hemma vill jag kunna sköta i T-shirt.
Avel är ett urval, Drottningodling är ett praktiskt moment.
Jag har haft typ Sten-Åkes delade lådor med fluster åt samma håll. Fick problem emellanåt när den ena drottningen blev parad och klar tidigare än den andra med bin som ”rymde” över till den förstnämda, vände då på flustret så dom gick ut åt var sitt håll och fick bättre resultat.
Det är sant att det går åt mer bin än i Apidea eller liknande, men i en utbyggnadsfas där det skulle produceras avläggare fungerade det riktigt bra. 1 dr. fick gå kvar i lådan när jag tog bort avskiljningsväggen, den andre användes till utbyte. gjorde 70 sådana avläggare ifjol. Men ska jag bara ha odling för utbyte blir det parningskassett. färre bin mindre utrymme att leta dr. i. och ska man ”bara” producera ett par st. drottningar finns det ingen anledning att använda så mycket bin till parningslåda.
Och krångla inte till allt.Peder
Jag kanske skulle tillägga om det inte stod. Att jag delade av en vanlig yngellåda på 2 med en tät löstagbar mellanvägg, så det var bara att dra bort den när jag ville ha hela lådan.
Peder
…Jag brukar göra sådana mellanväggar av cellplast som jag emballerar i plast av enkel kvalitet…
Förstår inte riktigt, sveper du in dem i typ gladpack?
Jag har bara provat låda med fasta väggar. Är det inte svårt att få det bitätt vid rambärarlisten med lösa väggar?
Marie inledde med frågan om Avel = odling av drottningar. Nej så är det inte och det har vi fått svar på i flera inlägg, även om begreppen hänger ihop och är beroende av varandra för att man ska lyckas. (Se Olof Laurins definition). Peder tar upp en mycket intressant frågeställning om ”slättabin” kontra ”skogsbin”. Vi måste anstränga oss mer i att anpassa vår biodling så det passar de lokala förhållandena där vi har vår biodling. Ett självklart påstående kan tyckas, men alldeles för många har missat det. Ofta blir det stridigheter mellan biodlare vilken ras som är det bästa biet, när kanske ”det bästa biet” är ett kombinationsbi med flera olika raser som ingår och där man slutar att se till ras och i stället ser till hur biet presterar i den givna miljön. Broder Adam gjorde så när han optimerade sitt bi till den Engelska landsbygden. Vi borde kanske ta till oss de tankarna från honom, men ha vår avelsplan strukturerad utifrån där jag ska ha mina bin och strunta i birasen. (Vilket inte utesluter att man ändå använder sig av rasrena bin om man då föredrar detta!). Målet i aveln ger då de olika mätfaktorerna som man ska följa i sitt avelsarbete ( en del objektiva som t.ex. honungsproduktion, andra subjektiva som t.ex. fromhet) men vad som är viktigt att tänka på då vi jämför mellan olika biodlare är det faktum att vi sköter våra bin på en uppsjö olika sätt. En del bättre och som ”kan” biodling – andra sämre med påföljden att det inte går så bra i biodlingen. Lika viktigt som avelsarbetet är det praktiska handlaget och skötselmetoderna av bina.
Men kan vi inte börja det egna avelsarbetet med att var och en definierar vad som är viktigt för varje biodlare i hens (heter det så numera – eller ska det vara hans/hennes ?) biodling och där birasen är sekundär. Avelsmålen definieras utifrån vad jag vill uppnå med min biodling och i min biodlingsmiljö. Och att vi gärna tar till oss Broder Adams systematiska arbetssätt.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne. Logga in
