-
Inlägg
-
Har storleken något betydelse på kvaliteten på drönarna?
I dag höll jag på att plock men lite drönar ramar i dag och kunde konstatera att de celler tjejerna dra upp själv är oftast mindre än de som de drar ut från präglade drönar vax.
Har det någon betydelse i slut resultatet när det ska paras med en drottning?
Blir det bättre spermier er med större drönare?
Krävs det fler arbetare att ta hand om större drönar celler? Kommer de att orka med?
Det sägs att man ska även ha hög kvalitet på drönarna för att få bra kvalitet på drottningarna
Kvalitet eller kvantitet ?????
mvh edward 😛
Det borde påverka flyghastigheten och manövrerbarheten i luften. Förmodligen åt olika håll för det ger då en darwinistisk fördel att ha variation i storleken.
Jag har Buckfast och samlar från stora mörka drönare, ca 200 st från 7-8 samhällen till en homogen blandning. En del jobb men förhoppningsvis blir det bra, det vet vi först efter nästa sässong.
Förmodligen har cellstorleken inte någon påverkan på drönarnas kvalitet.
Drönarnas genetiska kvalitet bestäms ju entydigt av den reduktionsdelning som skett hos drönarmodern. Det så uppkomna dönarägget bestämmer helt drönarspermans arvsanlag.
Kvaliteten på drönarna då det gäller spermamängd och förmåga att bli den som överlämnar sperma till en ungdrottning beror främst på drönarnas uppväxtförhållande.
Enligt vad jag förstår så är det ambinas förmåga att ge en riklig med foder och med rätt sorts fodersaft till drönarlaverna under i första hand larvstadiet, följt av en bra passning under drönarnas hela levnad fram till könsmognaden. Faktorer som kan hindra detta är sjukdommar som nosema och varroa m fl. Även kan biodlarens skötsel av samhället göra drönarnas uppväxt besvärlig.
En annan faktor är inavelssituationen i samhället. Om drottningen är inavlad kanske inte spelar så stor roll. Däremot misstänker jag att inavladearbetsbin spelar en avgörande roll för en dålig drönarkvalitet då det gäller spermamängden.
Så – om man vill ha bra drönare skall man odla dessa i friska, utavlade samhällen som sköts väl och som får fordertillskott om det uppkommer dragpauser under drönarnas uppväxt.
Sten-Åke – varför samlade du stora drönare? Om man skall använda drönare för seminering så skall man välja små drönare. Det är tecken på att de är könsmogna. Vidare behöver man inte gå in i flera samhällen. Man får alltid en blandning av hela egna bigårdens och grannbigårdarnas drönare även om man bara samlar in från ett samhälle.Så länge jag inte ser skillnader i mikroskop kommer jag att välja drönare så här. Att välja små drönare är också att välja unga drönare som kanske inte är fullt könsmogna och lika fertila.
Poängen med att ha städade bigårdar är att man kan välja drönare från olika bigårdar, ett urval av de som man anser motsvara de bin man vill fortsätta förvalta. Ur dessa ca 1ul per drönare ca 200 ul totalt får jag 20-25 nya drottningar med ganska stor genetisk divergens.
Jag har apparaterna som gör det möjligt och som sagt, resultatet ser vi nästa sässong. De försök som gjorts åren innan har har varit bra.
Jag har frågat flera olika om just val av drönare och givetvis fått så pass spretiga svar att det känns något konstigt. Därför provar man själv och kollar upp kvaliteten i mikroskop, är det rikligt, livligt och bra där duger det bra för mina behov.Man skall kanske förtydliga tre viktiga egenskaper hos drönarspermans urvalskriterier.
Spermans volym, antalet spermier och spermans livskraft och rörlighet.
Man måste främja produktion av ett stort antal drönare med lång livslängd och som producerar spermier av hög kvalitet till en hög ålder.
En del av diskussionerna har bara handlat om att plocka olika typer av drönare, ofta med stor fixering på dess fenotyp. Man vet att man får fertilare drönare ur samhällen som stödfodrats med aminosyror. Man vet också att dessa drönare lever längre och fungerar mycket bra som drönargivare till instrumentiell insemination.
Därmed faller konceptet med små unga drönare som enda alternativet helt.Nu vet jag inte om ursprungsfrågan hade humoristiska undertoner, men min uppfattning är att fertilitet är viktigare än storleken i det i det här fallet.
Drönaren bildar alla sina sädesceller redan under puppstadiet. Därefter tillbakabildas testiklarna. När drönaren kläckts vandrar sädescellerna in i de två sk sädesblåsorna där sperman mognar. När mognadsprocessen är färdig krymper volymen hos sädesblåsorna, vilket medför att drönarens bakkropp blir betydligt mindre. Det är nu man får de sk små drönarna som nu blivit könsmogna och färdiga för att para sig med ungdrottningarna.
Det är alltså inte de unga drönarna som är små. Det är dessa små och könsmogna drönarne som man skall plocka för seminering. Detta har jag en gedigen erfarenhet av efter en 25 års avelsarbete med seminering som huvudsaklig parningsmetod.Här är en intressant artikel i ämnet.
https://rirdc.infoservices.com.au/downloads/08-130Förra artikeln var från 2008, denna är från 2003.
”Abstract – The effect of drone honeybee’s body size on semen production was evaluated. In the same colonies, drones were either reared in drone cells (large drones) or in worker cells (small drones). Wing lengths (size indicator) and sperm numbers of small and large drones were compared. Small drones (~13% reduced wing size) produce significantly fewer spermatozoa (7.5 ± 0.5 million) than normally sized drones(11.9 ± 1.0 million spermatozoa). There is a significant positive correlation between sperm number and wing size within the small drones and in both groups combined. In the large group alone no correlation was found. The rearing investment per spermatozoon is lower for small than for normally sized drones because small drones produce more spermatozoa in relation to their body weight. Since colonies usually produce large drones, the enhanced investment must be outweighed by a mating advantage of large drones.”
Artikeln i sin helhet.
http://eprints.jcu.edu.au/821/1/Schlu%CC%88nsetal2003.pdfTack för rapporten. Den bekräftar i stort den uppfattning av drönarnas kvalitet som vi arbetar med här i Lunds Biavelsklubb.
När det gäller drönarnas ålder så ligger alla de tre åldersgrupper man studerat inom det område där drönaren är könsmogen, små drönare. Man måste dock vara försiktig då man tolkar resultatet från varma Australien till vara förhållande med nordiskt klimat. Det är helt klart att drönarnas utveckling går snabbare vid högre temperatur i omgivningen. Därför kan en 14 dagar gammal drönare från dessa austaliska försöksserier mycket väl vara helt könsmogen. Hos oss i Lund tar det kanske 17 – 20 dagar beroende på vädret.
Vidare visar den sk. linje 1 en sämre drönarkvalitet. Detta kan bero på ett inavelsförhållande. Det sakas uppgifter om detta i rapporten, vilket är en vetenskaplig svaghet i rapporten.
Sammanfattningasvis, efter en kort genomläsning, har denna rapport inget väsentligt nytt i sig.När det gäller artikeln frå 2003 så definierar man små drönare som de vars larv- och pupp stadie framlevts i en arbetarbiscell. Dessa drönare har inget att göra med de små drönnare som jag kallar små. Dessa har kläckts ur en normal drönarcell som naturligtvis kan ha lite variation i sin storlek.Denna storleksvariation har enligt min mening inte någon som helst inverkan på drönarkvaliteten.
De drönare som kommer från arbetarceller kallar jag nöddrönare eftersom äggen är lagda av defekta drottningar eller äggläggande arbetsbin.
Nöddrönare användes för avel endast i mycket speciella samanhang. Tex används de av Dr Bienefeldt, Humboltuniversitetet, i sitt avelsprogram för att få varroaresistenta bin.Du har så rätt!
Semineringskurserna borde komplementeras med logistiken i samband med själva insemineringen. Man måste lära ut hur man genomför drönarodling, plockning av drönare till drönarburar, transport av drönare för att se till att drönarnas kvalitet upprätthålls. Vidare måste man lära ut hur drottningarna skall odlas och hanteras. Viktigt är också att lära ut hur man skall planera hela den logistiska biten för att kunna hantera alla uppkommande problem.
Detta är minst lika betydelsefullt som själva semineringsmetodiken.Det är bara för styrelsen i Svensk Biavel att ta initiativ till detta och sätta sig ner för att komplettera den befintliga handboken. Om man inte har tid eller kunnande själv så får man knyta till sig några som har erfarenhet och kunskap som kan hjälpa styrelsen i detta jobb. Sen bör logistikbiten finnas med i kursutbudet.
Mitt inlägg pekade på brister som också kunnat åtgärdas flera år tillbaka av t ex dåvarande styrelse. Handboken kom ut som publik upplaga redan 2006.
Frågan diskuterades i samband med att kurserna för seminering startade. Jag var beredd att ta tag i frågan och komplementera handboken med denna logistiksida av semineringen.
Tidigare hade detta inte varit aktuellt eftersom semineringskunnandet ute i avelsklubbarna var för dåligt. Därför startade Svensk Biavel först med själva insemineringskurserna.
Då jag inte fick förlängt förtroende att ingå i styrelen och den nya styrelsen tydligen har andra prioriteringar, så ligger frågan nu där den ligger.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne. Logga in
