Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
När man har kommit in på avtäckning och slungning så ska man ha det trångt där man håller på.
Varför? för att man ska nå allt utan att behöva springa emellan skatt lådan, avtäckningsbord, slungan, tomma skatt lådan som fylls på med ur slungad ramar.
Det blir många steg om allt inte är nära man står och jobbar.Att INTE glömma är ERGONOMIN , Ha allt i rätt höjd så man inte behöver göra en massa onödiga lyft i konstiga vinklar som tröttar ut rygg och knäna!
Så orkar man mer och kan hålla på längre 8)
mvh edward 😛
Hej – Jag blir lite ledsen när du så pejorativt uttrycker dig på det sättet som du gör. Du vet ju ingenting om den kurs som Svensk Biavel anordnar med Bert Thrybom som kursledare. EN kurs behöver inte bli bättre för den än lång, däremot får man anpassa kurslängden till deltagarnas kognitiva förmåga. Dina kurser i England eller om det var i USA omfattade väl mer än bara inseminering om den var ”några veckor” lång – gissar jag.
Men det blir spännande att höra dina rapporter om hur det går för dina II drottningar i sommar.
honungsskörden från 10 samhällen blir ju större både i volym och vikt. Fortsätter ni att lyfta allt för hand eller finns det bra redskap som underlättar? Jag vet att det finns slunglinjer med all tänkbar ”HighTech” för biodlare med hundratals samhällen men hur fixar man en rationell honungshantering från ram till burk för en mindre biodlare med kanske bara 10 samhällen?
Har man tio samhällen behöver man inte en massa dyra maskiner som samlar damm 50 veckor på året.
Det är bättre att lägga pengarna på kupor och bin i början.
Kanske kan man låna en slunga av föreningen eller en biodlar kollega?
mvh edward 😛
Hej Marie.
Får jag rekommendera ”Principles of Population Genetics” av Hartl & Clark – som ger en god bottenplatta och att slå i, men följande är ett ”måste” – ”Quantitative Genetics” av Falconer & Mackay. (båda finns säkert på bibl.)Kunde man inte engagera Bengt Andreasson att ha en frågelåda i detta forum – Bengt är suverän på att göra svåra genetiska frågor enkla, så man begriper det hela. Detta då till gagn för oss alla. Det skulle vara ett steg till att öka kompetensen hos biodlarna.
Jag är mera intresserad av en riktigt bra genetikkurs på några veckor i England eller USA. Jag har provat Schley's apparat och jag tyckte den var krångligare. Men på kursen jag gick fanns det flera varianter och årsmodeller. Jag föll för det här instrumentet och därför har jag kanske lite onödigt två st. Håller med om att det är prisvärt, och till de instrumenten har jag flera ”sprutor”.
En kapillär räcker till 8-10 drottningar, sedan byter man. Jag har ca 1.000 st 100UL blå kapillärer. Oavsett vilket instrument du väljer har du en kapillär mot flera drottningar och vilka garantier har man att de andra instrumenten inte berör med spetsen?
Själva sprutan fungerar ungefär som Harbosprutan.Menar du kontaminering mellan drottningarna? Man har alltid möjlighet att torka av kapillärspetsen men i de fall jag deltagit har ingen gjort det.
Viktigt är dock att tvätta igenom allt med streplösningen innan man börjar.Marie inledde med frågan om Avel = odling av drottningar. Nej så är det inte och det har vi fått svar på i flera inlägg, även om begreppen hänger ihop och är beroende av varandra för att man ska lyckas. (Se Olof Laurins definition). Peder tar upp en mycket intressant frågeställning om ”slättabin” kontra ”skogsbin”. Vi måste anstränga oss mer i att anpassa vår biodling så det passar de lokala förhållandena där vi har vår biodling. Ett självklart påstående kan tyckas, men alldeles för många har missat det. Ofta blir det stridigheter mellan biodlare vilken ras som är det bästa biet, när kanske ”det bästa biet” är ett kombinationsbi med flera olika raser som ingår och där man slutar att se till ras och i stället ser till hur biet presterar i den givna miljön. Broder Adam gjorde så när han optimerade sitt bi till den Engelska landsbygden. Vi borde kanske ta till oss de tankarna från honom, men ha vår avelsplan strukturerad utifrån där jag ska ha mina bin och strunta i birasen. (Vilket inte utesluter att man ändå använder sig av rasrena bin om man då föredrar detta!). Målet i aveln ger då de olika mätfaktorerna som man ska följa i sitt avelsarbete ( en del objektiva som t.ex. honungsproduktion, andra subjektiva som t.ex. fromhet) men vad som är viktigt att tänka på då vi jämför mellan olika biodlare är det faktum att vi sköter våra bin på en uppsjö olika sätt. En del bättre och som ”kan” biodling – andra sämre med påföljden att det inte går så bra i biodlingen. Lika viktigt som avelsarbetet är det praktiska handlaget och skötselmetoderna av bina.
Men kan vi inte börja det egna avelsarbetet med att var och en definierar vad som är viktigt för varje biodlare i hens (heter det så numera – eller ska det vara hans/hennes ?) biodling och där birasen är sekundär. Avelsmålen definieras utifrån vad jag vill uppnå med min biodling och i min biodlingsmiljö. Och att vi gärna tar till oss Broder Adams systematiska arbetssätt.ett underede med hjul på och en begagnad vinkyl eller liknande, var det allt? Motor på slungan och plast i hinkarna är det en acceptabel nivå på utvecklingen under 30 år för en hobbybiodlare med mindre antal samhällen? Kanske dags för SBR att ta sig en funderare på dom här problemen. Återtaget är inte svaret, då har du redan lyft, avtäckt,slungat och grovsilat. Vi var bara några som diskuterade detta ämne och det verkar som de flesta har löst det här på ett för dom tillfredställande sätt. Jag har inte heller några bra lösningar tyvärr men är inte nöjd! Ställer man inga krav så blir det inte heller några förbättringar.
…Jag brukar göra sådana mellanväggar av cellplast som jag emballerar i plast av enkel kvalitet…
Förstår inte riktigt, sveper du in dem i typ gladpack?
Jag har bara provat låda med fasta väggar. Är det inte svårt att få det bitätt vid rambärarlisten med lösa väggar?
Det går inte att växa med lite fart utan att köpa avläggare. Tänk vilka vintrar vi haft som tagit en massa avläggare och för två år sedan var det lite brist på bin.
Man måste komma upp på en nivå så att man kan växa själv oberoende av vad som händer runt om.
Jag kan fortfarande tänka mig att utöka med köpta avläggare för att nå de mål jag har. Ett problem med avläggare är att det tar på honungsproduktionen. Det är flera som gjort många avläggare som sedan fått köpa honung för att klara sina leveranser.Hej Sten-Åke å ni andra som är intresserade av inseminering.
Spännande med Latshaws instrument som han nu har förbättrat sedan jag såg det senast. Ser enkelt å smidigt ut att inseminera ( om man är stadig på handen när gadden ska ”fösas” undan.) Den enda invändning jag har är att risken för att man kontaminerar spetsen på sprutan, som man oxå ser på hans video – annars verkar det hela mycket bra. Det är oxå en träningssak. Instrumentet är billigare än de ”standard” instrument som man köper från Tyskland. Jag måste oxå få berätta att Svensk Biavel har en kurs i drottninginseminering i sommar, där vi har en plats kvar. Se hemsidan; http://www.svenskbiavel.se för den som vill få lite hjälp på traven med att inseminera. Men det blir roligt att följa Sten-Åke med detta instrument och höra hans synpunkter.Vi har massor med nybörjare i Strängnäs som vill köpa övervintrade samhällen eller annars avläggare. Man måste ju börja någonstans…. Kan väl tänka att de som snabbt vill utöka också vill ta hjälp av andras avläggare.
Jag köpte bara övervintrade sh i början. Nu hyr jag in dr. och avla på det och gör själv avläggare. Men man måste börja nånstans sen får man utöka därifrån.
Verkar förnuftigt!
Men om en biodlare som är bra igång köper många avläggare då är det fel någonstans.
När varroan debuterade här i mälardalsområdet så förlorade en av våra drottningodlare 60% av sina 150 samhällen. När hösten kom så var bistyrkan tillbaka på 150 samhällen och det här biodlarparet hade fått den största honungsskörden de någon gång hade fått. Dessutom så var de tvungna att sälja de drottningar som de hade beställning på. Med bra bin så är det rimligt att få normalskörd plus en avläggare från de flesta samhällena. Det är ju så de flesta drottningodlare resonerar!Har man inte kylmöjligheter måste man försöka fixa till något.
Eftersom jag hade en gammal vinkyl hemma som kan ställas på +13 grader så tog jag ut inkråmet i den och fyllde den med honungsburkar.
Här har jag hanterat sorthonungen och det har passerat flera hundra burkar.
Det är ljung på bilden, staplar på varandra smockfullt.De som slungat kollektivt i föreningar längtar säkert efter egna apparater. Det är förknippat med arbete och kostnader, lyft och transport av ramar/lådor till föreningens slungrum.
Plötsligt är det ingen som nämner smittrisker och andra problem.Jag känner flera småbrukare/alternativare (självhushållare) som har mera än 10 kupor men inte anslutna till SBR.
