Förfalskad honung sprider sig i EU. Fuskhonungen kan vara en
blandning av honung med rissirap eller ren fuskhonung av bara
sirap. Ett reellt hot för alla Europas biodlare.
Vi beskriver vad som händer i Europa.
Efterfrågan på honung har ökat men produktionen har inte ökat i
motsvarande takt.
En efterfrågan som biodlarna inte kan tillmötesgå har skapats. Bristen som då uppstår mellan produktion och konsumtion fylls av import från
olika länder både till Sverige och EU. Sverige importerar ca 3 000-3 500 ton honung,
EU importerar 130 000 ton. Kina och Ukraina är de största exportörerna
till EU.
För många år sedan stoppade USA import av kinesisk honung då man upptäckte att den var gjord av rissirap och hade aldrig träffat ett bi. Då exporterade Kina ”honung” till Vietnam och andra länder som i sin tur skickade den vidare, tex till USA. Numera exporteras rissirap och oäkta ”honung” till andra länder som i sin tur exporterar ”honungen” till EU. Flera länder inom EU importerar stora mängder ”honung”.
Kina har byggt en högteknologisk ”honungsfabrik” i Ukraina, ”honungen” skickas till Belgien för att tappas om, sen skickas den till Danmark som skickar den till Sverige. Den säljs sedan för halva priset mot äkta honung i Stockholm. Leverantören garanterar att det är äkta honung. Men det står Ukraina på burken. Codex Alimentarius (Internationell standardiseringsorganisation för livsmedel) har satt upp regler för vad som är honung.
Livsmedelsverket är kontaktpunkt för Codex i Sverige. Dessa regler till trots rinner den falska ”honungen” igenom kontrollerna. Codex regler i korthet: honungen ska vara producerad av bin och vara mogen, den får inte vara vara silad i superfilter, man får inte minska/ändra på enzyminnehållet och den får inte vara jäst.
Huvudproblematiken är att man blandar ihop olika sorters honung och rissirap. Fusktillverkningen startar redan hos biodlarna som skördar omogen honung (otäckt honung) med korta intervaller, skickas till kooperativ som smälter ner den, filtreras och vakuumtorkas i hög värme. Vattenhalten kan vara upp emot 27%, den måste ner under 20%. När blandningen är klar körs den genom speciella maskiner så att ”honungen” får alla mätbara ämnen på rätt nivå, inklusive pollen, enzymer, bakterier etc. Det gör att den är mycket svår att avslöjas som fuskhonung. Även de bästa maskinerna har svårt att bevisa förfalskningen. Man kontrollerar också nivån av antibiotika i produkten, vid för hög nivå måste den reduceras.
Den kan sedan exporteras till förpackning exempelvis till Ukraina som sedan exporterar till EU. Den mogna äkta honungen i Kina går en annan väg och stannar på den inhemska marknaden. Uppgifterna kommer från en kinesisk expert, en ”visselblåsare”, som jobbar på ett kontrollcentrum.
Sen är det prisutvecklingen; den förfalskade ”honungen”, blandad eller tillverkad med rissirap har ett pris på 10-14 kr per kilo. Det gör att priset på EU-marknaden dumpas och yrkesbiodlare inte får täckning för sitt produktionsarbete. Konsekvensen blir att biodlaren slutar eller går i konkurs.
Antalet bisamhällen i EU minskar inte enbart på grund av fuskhonung och sjunkande priser, också den yttre påverkan av jordbrukets utveckling bidrar starkt negativt.
Minskad biologisk mångfald, monokulturer, kemikalieanvändningen och storleksrationaliseringen är de främsta orsakerna.
Det är därför vi från BeeLife har skrivit inlagan till EU som heter ”A CAP for pollinators”, även den svenska regeringen och EU-parlamentarikerna har fått den. Naturligtvis även EFSA och EU- kommissionen. Vi ser redan en viss
framgång i detta lobbyarbete. Mer pengar till biodlingen.
“A CAP for pollinators” stämmer bra överens med klimatkommissionären Frans Timmermans uppfattning om den nya CAPen. Det innebär miljö- och klimatåtgärder, som att kemiska växtskyddsgifter ska minska med 50% till 2030, ekoodlad mark ska öka från 8 till 24% samt att göra om jordbrukets direktstöd så att 20% omvandlas till frivilliga miljö- och klimatersättningar och eco-scheman hur odlingen bedrivs.
EU-parlamentet vill höja omvandlingen av direktstöd till 30%. Precis som i “A CAP- for pollinators”. Med omläggningen till ekologisk odling följer andra växtföljder, ökad biologisk mångfald och mindre gifter för bland annat insekterna.
Produktionen av fuskhonungen är ett mycket svårt kapitel. Kineserna ligger före i teknikutvecklingen. Man har tagit fram en ny sirap som är svårare att avslöja, ”skräddarsydd sirap”. ”Eurofins”, ett stort laboratorieföretag i EU, säger att man inte kan avslöja fusket om blandningen med sirapen är i storleksordningen 50/50.
Men det finns många analysmetoder, visserligen avancerade och dyra där man arbetar med de ingående sockerarterna, spektralanalyser och många andra metoder och markörer men man säger också att man inte kan använda alla metoder hela tiden på grund av kostnaderna.
En upptäckt man har gjort är att blandad honung är mindre bedräglig än honung av geografisk originalitet.
Vad är anledningen till detta?
Jo, helt skräddarsydd sirap för stora kvantiteter honung eller sirap som perfekt härmar/liknar honungen med geografisk originalitet. Arbetet fortsätter med att avslöja ”honungen” och fusket. Många fler analyser görs men
det leder för långt här att räkna upp allt. Arbetet med att synkronisera CODEX regler och det nya ISO- reglerna pågår men har bromsats upp
av Covid 19 pandemin.
Många är engagerade för binas och honungens framtid. Institutioner, företag, laboratorier samt organisationer som BeeLife, Apimondia, COPA-COGECA, EU-kommissionen, EFSA,
etc driver utvecklingen framåt.
Så har COPA- COGECA skrivit ett Position Paper, en aktionsplan för att rätta till den alarmerande situationen på den europeiska honungsmarknaden.
Här följer ett utdrag på föreslagna åtgärder.
All import från ett tredje land måste vara i linje med EU’s definition av honung, en gemensam EU- standard för märkning av all honung med angivande av de länder som ingår och med hur många procent från respektive land. Vidare en standard för samtliga produkter från kupan såsom vax, propolis, pollen och drottninggelé. Ett spårbarhetssystem samt avancerade analyser på framförallt importer överstigande 20 ton.
Ytterligare åtgärder som föreslås är att skapa ett gemensamt europeiskt referenslaboratorium med väl utvecklade metoder för att hitta förfalskningar.
Kinas produktionsmetoder behöver granskas ingående.
EU kommissionen behöver skyndsamt ta fram ett stödprogram för den interna marknaden, prioritera europeiska standarder och lokal honung.
MONICA SELLING,
förbundsordförande, Biodlarna
LASSE HELLANDER,
adjungerad internationellt arbete
och ledamot av BeeLife´s styrelse
FAKTA:
I ”Aktionsplanen” för den
Europeiska honungsmarknaden,
skriver COPA-COGECA bland
annat att det är viktigt att varje
nation inom EU gör det möjligt
för honungsproducenterna och
deras organisationer (Biodlarna)
att möjliggöra så att biodlarna är
berättigade till stöd från ”pelare
2” i den nya CAP som förväntas
antas i vår och gälla från 2023.
Apimondia har en strategi för att
motarbeta fusket. Den omfattar
minst 12 olika punkter. Några
punkter som lyfts fram är ökat
internationellt samarbete mellan
organisationer, återförsäljare,
packare, laboratorier, ökad
spårbarhet och spårning, utveckla
enkla screening metoder, etc.
BeeLife har skrivit A CAPfor
pollinators, som beskrivits
ovan och en sammanfattning
finns på svenska på Biodlarnas
hemsida. Flera dokument finns
på BeeLife´s sida: bee-life.eu på
olika språk. Lobbyarbetet pågår
för fullt inför förhandlingarna om
CAP. Nu senast i ett öppet brev
till de som deltar från 25 ideella
organisationer i EU, om öppenhet
och info om förhandlingarna,
med andra ord en mycket större
transparens.
Referenser
Dr Jeff Pettis, forskare och
ordförande i Apimondia från
USA. Etienne Bruneau, Belgien,
BeeLife. Etienne B är inte bara
styrelseledamot i BeeLife,
ordförande i COPA-COGECAs
”Honungsgrupp” och ordförande
Apimondias Kommission
”Beekeeping Technology
and Quality”. Grundare och
verkställande direktör för
CARI, ett Belgiskt center för
forskning och information och
medlem av den Internationella
honungskommissionen. Dr Jurij
Majtan, chef ,för institutet för
molekylär biologi i Slovakien.
Prof. Norberto Luis Garcia,
professor i biodling från
Argentina.
