En beredskapgrupp har bildats för att förbereda Sverige mot den invasiva arten Vespa velutina nigrithorax, eller sammetsgetingen. Bakom initiativet står Richard Johansson, ansvarig för utbildning, utvecklings- och bihälsofrågor vid Biodlarna.
Sammetsgetingen är en bålgetingart från Asien som bland annat äter honungsbin. Under 2000-talet har den fått fått spridning i Europa och Naturvårdsverket bedömer i dag risken för invasivitet som mycket hög för svensk del.
– I takt med att sammetsgetingen etablerar sig i andra europeiska länder och rör sig norrut, kändes det som att det var dags för oss biodlare att förbereda oss även här i Sverige, säger Richard Johansson vid Biodlarna.
Förhoppningen är att Sveriges biodlare ska ha chansen att vara bättre rustade än när varroakvalstret gjorde entré.
Beredskapsgruppen består av Richard Johansson, Johanna Adolfsson, Thomas Henriksson och Lotta Fabricius. Sedan våren 2024 samarbetar beredskapsgruppen med Naturvårdsverket och länsstyrelserna för att:
- Ta fram en identifikationsnyckel och en kommunikationsplan.
- Säkerställa rutinerna från fynd till åtgärd.
- Säkerställa att Sveriges biodlare och ovan nämnda myndigheter har verktyg och åtgärder för att stoppa och, i värsta fall begränsa, en etablering på svensk mark.
Bakgrund och spridning
Sammetsgeting introducerades i Europa via Frankrike under 2005. Den förekommer ännu inte i landet, men den har förutsättningar att etablera sig här och bli invasiv, främst i södra Sverige.
Den kan sprida sig över stora avstånd genom att honor som ska gå i vinterdvala söker skydd i gods, exempelvis virkesupplag och krukor, som exporteras.
Spridning på lokal och regional nivå sker på våren när de befruktade drottningarna flyger ut efter sin vinterdvala.
Modeller som beräknat var arten skulle kunna etablera sig i Europa visar att sammetsgetingen sannolikt skulle kunna etablera sig i södra Sverige redan i dag.
Arten finns i dag framför allt i Frankrike, Spanien, Portugal, Belgien, Nederländerna och Storbritannien.
Ett hot inte bara för honungsbin
Genom att sammetsgetingen äter både getingar, andra flygande insekter och bin, inklusive honungsproducerande bin, har den en negativ påverkan på den biologiska mångfalden och därmed på stödjande ekosystemtjänster.
En effekt är minskat antal pollinerande getingar och bin, såväl i biodlingar som inhemska vilda pollinatörer, vilket leder till minskad pollinering av blomväxter. Kommersiell honungsproduktion och jordbruket kan drabbas.
Sammetsgetingens livscykel
Genom att förstå sammetsgetingens livscykel förstår man även hur man ska bekämpa den. Drottningen bygger ett första bo under våren, för att sedan etablera det sekundära boet längre upp i exempelvis trädtoppar, avskild från hot som människan.
Det sekundära boet kan husa upp till 15 000 individer och bli upp till 90 centimeter högt. Ett enda bo kan samla upp till 11 kilo protein, det vill säga cirka 100 000 insekter.
Text: JOHANNA ADOLFSSON
