För drygt ett år sedan hade Ann Elgemark fullt upp som chef på Rekryteringsmyndigheten. Idag när Bitidningen träffar Ann i hennes prunkande trädgård strax utanför Karlstad ägnar hon största delen av sin tid åt biodling och åt Biodlarna.
Ann Elgemark beskriver sig själv som en person med ganska många intressen. Ett av dem är biodling.
Nu när jag har gått i pension ägnar jag Mig åt alla mina passioner, säger Ann Elgemark, ny ledamot i förbundsstyrelsen.
-Ett år efter jag återigen blev biodlare tackade jag också ja till uppdraget som ordförande för Karlstad biodlarförening, då var vi 49 medlemmar och idag har vi passerat 85. Tillsammans med Vuxenskolan är vi nu uppe i 3-4 nybörjarutbildningar per år, berättar hon.
Vi sitter under ett äppleträd i Anns trädgård och pratar. Nära oss står en prydlig rad med bikupor.
-De flesta samhällena har jag här hemma. Några är placerade på natur-bruksgymnasiet några kilometer häri-från. Du säger att du varit biodlare i två om-gångar, hur då?
-Det är en liten rolig historia. I tidsandan av gröna vågen köpte jag ett gam-malt hus av en gammal farbror. På husets tomt stod det några bikupor.
-Vem ska ta hand om dem, sa farbrorn. De kan jag ta hand om, sa jag, berättar Ann med ett leende.
Som kunskapskälla då för dryga 40 år sedan köpte Ann ICA:s informationshäfte om biodling.
-Naturligtvis räckte inte det, det för-
stod jag rätt snart och tog därför kontakt med den lokala föreningen. Där fick jag kontakt med några äldre män, som blev mina mentorer och kvickt gjorde mig till sekreterare.
Detta var 1975.
När det var dags att starta om som biodlare insåg Ann att det måste ha hänt mycket inom biodlingen, anmälde sig till en nybörjarkurs och blev medlem i biodlarna.
-Att gå med i föreningen betydde mycket för mig. Här fick jag all hjälp jag kunde få och mycket goda kontakter med medlemmar som ständigt gav mig och ger mig råd och stöd, berättar Ann.
Det här är hennes sjätte säsong som nyvunnen biodlare och ett år efter om-starten blev hon ordförande för sin lokala förening, Karlstadsortens bf.
I våras valdes Ann Elgemark in som ledamot i förbundsstyrelsen.
Vilka frågor och ämnen vill du lyfta särskilt i Biodlarna?
-Det har varit mycket debatt om pollinering de senaste åren. Här finns det saker att göra. Att hitta en balans i diskussionen kring det som rör våra vilda pollinerare och biodlarnas bin. Vi biodlaren behöver veta hur vi ska odla utan att konkurrera med de vilda för att sakligt kunna bemöta de som ifrågasätter eller är oroliga.
Ann återkommer ofta i vårt samtal till tre kloka ledord – kunskap, upplysning och kommunikation. Utbildning är något hon tycker är ett av våra viktigaste uppdrag i Biodlarna.
-Att få fler te
man på kurser är också något jag vill arbeta för. Kurser om hur de nya reglerna om biodling påverkar varje biodlare, hur man besiktigar sina egna bin före flytt eller försäljning, upptäcker sjukdomar, sjukdomsbekämpning, drottningodling och att göra avläggare är några av de ämnen Ann föreslår.
Hon menar att alla kurser inte behöver vara utformade som träffar en gång i veckan.
-Vissa kurser kan vara kortare kurser, intensivkurser och en del kan bestå av en gemensam workshop. Att fylla på våra medlemmars kunskaper kontinuerligt är värdefullt.
Hon nämner också att hon i större omfattning skulle vilja se som mål att vi i Bi-odlarna samverkar mer med andra föreningar och organisationer.
-Att få igång olika kluster mellan biodlare och exempelvis jordbrukare, växtodlare och naturskyddsföreningar.
Ann har tidigare arbetat en hel del med verksamhetsutveckling och den erfarenheten tror hon att förbundet kan ha nytta av.
-Vi behöver också utveckla vår platt-form för kommunikation och rådgivning.
Hon verkligen sprudlar av idéer och hög ambition i sitt nya uppdrag som ledamot. Hennes yrkeserfarenhet i mix med hennes erfarenheten som ung biodlare, och nystart lite äldre, kommer väl till pass. Hon ser många möjligheter att utveckla våra föreningar. Bland annat genom att öka samarbetet mellan föreningar och även mellan enskilda biodlare.
-Att en äldre biodlare får hjälp med det tunga arbetet samtidigt som en yngre bi-odlare får del av dennes kunskap. Att vi gör vissa arrangemang gemensamt mellan föreningarna för att underlätta.
Ann visar runt i sin trädgård. Vi tittar på hennes fina nymålade bikupor som matchar husets fasad.
-Det är synd och skam att man 2020 väljer att lägga ner yrkesutbildning för biodlare. Svensk biodling behöver en skola för de som vill satsa på biodling som ett yrke.
Ann ser också en möjlighet att på gymnasienivå på Naturbruksgymnasierna ha en inriktning för biodling.
-Vi behöver bin på många ställen i Sverige. Fritids-biodlare och yrkes-biodlare är precis lika viktiga.
Text och bilder: MIA KARLSVÄRD
